Rocky
Och med sin lilla vänstertass på cirka tre cm bredd gjorde Conny The Man high five med Bebis när han anlände till sitt nya hem vid ungefärligt klockan halv fem i eftermiddags. Bar den lille gråa kissen i en svart kylväska från morsan tvåhundra meter bort för att skydda han mot regnet vilket han livligt protesterade emot. Här ville han ut o busa i vattenpölarna och käka vattendroppar fallandes från himlen. Tur att jag är superstark och tryckte ner den lille benhögen i väskan igen ^^ Gick mycket bättre än vad jag väntat mig vid mötet mellan Katt ett o Katt ny. Trodde att det skulle flyga morrhår al världens väg men blev bara lite fräs från Divan Bebis (Den vackraste av de alla) och lite fluffsvans från Conny o sen var det över. Dom håller koll på varandra men inget allvarligt och det känns jääävligt bra :)
Welcome to the family, Conny The Man, welcome!
En sak som jag tänkt på ett tag nu.. Vad har hänt med det simpla, vardagliga, vackra och härliga. Vartifrån kommer all besatthet om perfektion, rikedom och att vara bäst i allt o alla? Jag kommer på mig själv att ofta titta på små barn och tänka att dom har det bra. Inget att oroa sig över och inga krav att tänka på förutom vilket godis dom ska välja av alla tusen sorter. Är det vi själva som skapar det tävlingsinriktade samhälle vi lever i genom att konstant försöka vinna över dom andra genom att ha nyast mobil, flashigaste skorna eller snabbaste bilen. Är vi inte mycket värda med sneakers och en volvo och en gammal nokia som ringer i bakfickan. Vem är det som bestämmer våra värden och varför är vi egentligen, rent ut sagt, så dumma att vi faller för frestelserna att hela tiden försöka knäcka alla andra? Den stora poängen i det hela är ju att vi faktiskt somnar bättre på kvällen om vi vet att vi ngn gång under dagen vunnit över ngn annan.. Och min sista fråga: Hur slutar man må bra av att vara bättre?
Tål att tänkas på.
Grattis på alla vänsterhäntas dag RockyBoo :)
Hörs.
RockyBoo™ - Vänsterhänt
