Rocky
Som en spökbutik. Jag står i kassan. Inte ett ljud eller rörelse runt mig. Både kunder och kolleger lyser med sin frånvaro och ngt som verkar vara ett mörkt dunkel lägger sig i brösthöjd. Likt en dimma tidig gryning sveper den runt butikens alla hörs. Slickar varje cm av det kalla, blöta golvet. Jag är ensam. Helt ensam. Ett olustig känsla kryper fram i magen. Som om den försöker säga till mig att springa. Ta dig härifrån. Men jag står kvar. Försöker kväva känslan med ett framkallat lugn som egentligen inte finns. Plötsligt hör jag något. Vad var det!!?? Ett knak lite längre bort, lite längre in i butiken. Jag böjer mig fram över kassan, precis lagom så jag ser runt hyllan och PANG! En liten tant, knappt lika lång som kundvagnen är hög hoppar fram bakom hörnet och springer emot mig med sina gamla, slitna lite sådär senapsgula loafers. Hon tvärnitar framme vid bandet och börjar slänga upp tomater, mjölk, kött, flingor.. Jag säg vad tanten inte mosat ner i den stackars vagnen som efter ett trögt åk geonom butiken pustar ut och glädjer sig åt sin nyfunna frihet. Jag tar betalt. 349.50:- säger jag trevligt och ler mot tanten som i gensvar blottar sin tandlösa gom och väser. Jag stirrar på hur hon packar sina varor i dom gamla, mycket använda tygpåsarna. Hon försvinner ut gneom entrén och butiken står åter igen tyst. dödstyst. Jag är ensam!
RockyBoo™ -Lämnad åt spökena
