Rocky

I mitt arbete som butiksbiträde är det inte fullt accepterat (trots år 2009) att bära diverse kroppssmyckningar som jag gör. Det anses vara orent och äcklar tyvärr många som inte delar mitt intresse. Men jag bär dom ändå. I ansiktet har jag tre fullt synliga piercingar och en i  tungan som syn när jag pratar. Det är inga stora, biffiga smycken utan små, stilrena enkla silverkulor (svarta taggar i ögonbrynet) som pryder min nuna i arbetet. Ärligt talat så är jag förundrad över att det inte skapat mer reaktioner än vad det har. Jag trodde från början att det skulle bli nästan kaos när dom skickade ut en ny tjej i butiken med dessa piercingar och att första tant jag mötte skulle svimma. Men inte. Jag har fått kommentarer och frågor, men i positiv mening. Många undrar om det gör ont, hur många jag har eller hur det går till när man gör dom. Surface-piercingen i handleden har varit hetaste samtalsämnent och båda vuxna och barn har frågat om den.. Men inte elakt eller nedlåtande. Jag är glad över detta, att dom kan respektera mig så pass mycket att dom låter detta gå förbi omärkt och istället inrikta sig på att jag sköter mitt arbete fläckfritt och bemöter mina kunder med en trevlig och god attityd. Men som sagt. Det är inte fullt accpeterat. Även om ingen ännu sagt något rätt ut om mina piercingar så märker jag direkt när det kommer kunder som (oftast äldre) inte alls tycker om mina smycken. Utan att ens ha sgat hej till mig placerar dom mig i ett fack där jag inte verkar vara lika mycket värd som min kollega utan piercingar. I dom fallen är jag extra trevlig. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det eftersom jag privat är en väldigt tvär och envis person som aldrig någonsin skulle ge en sådan person en andra chans, men i mitt arbete måste jag. Jag kan inte, hur mycket jag än skulle vilja, ifrågasätta kundens åsikt eller reaktion, utan måste helt enkelt ta att just dessa personer inte uppskattar eller delar mitt intresse och fortsätta mitt arbete. Men varför är jag EXTRA trevlig. Jag känner mig i dessa fall nästan som ett taleskvinna för alla piercade män och kvinnor där ute. Det känns som om jag med min positiva, trevliga, söta attityd kanske kan få upp ögonen på alla dom som anser att piercade människor automatiskt måste vara svarthåriga problembarn med drogproblem. För visst är det så. Många tycker att just piercade och tatuerade personen är farliga, elaka eller helt dumma i huvudet men inte. Jag bär dessa smyckningar på min kropp men är fortfarande en helt vanlig tjej med samma värderingar som alla andra. Jag är inte dum i huvudet. Jag är inte otrevlig. Jag är piercad.


RockyBoo™ - Med lite titan här och där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0